Den här texten om grafik är ur en kommande bok "Bildkompetens" av Ulf Stålhane©

Konstgrafik

Gemensamt för konstgrafiska tekniker är att man överför en skapad bild med olika metoder till en annan bildyta. Vissa blandtekniker kan givetvis tangera direktskapande men det ingår alltid en överföring, ett tryckförfarande. 

Med konstgrafiska tekniker kan man mångfaldiga ett verk i flera exemplar.
I vissa tekniker nästan obegränsat och i andra ett fåtal.

Men man kan också göra enstaka verk s.k. monotypier.

Flera grafiska tekniker som från början främst var tänkta för reproduktion och trycksaker
har blivit använda till konstgrafik.

Digitalgrafik är inte de facto sämre än träsnitt, och litografi "finare" än screentryck.


Upplagor

Många grafiska verk numreras i limiterad upplaga för att det inte skall 

bli för många även om det skulle kunna tryckas fler.

Det står då t.ex 2/30 för att tala om att det är nr 2 i en upplaga av 30st.

I konstbranschen låter man ytterligare exemplar utanför upplagan förutom provtryck, 10% EA och 10% HC som brukar numreras med romerska siffror. Ett grafisk blad signeras av konstnären.

Vanligt är numrering till vänster och signatur till höger på verket.

Ett grafisk blad kan också tryckas och sedan vidarearbetas. då betecknar man de olika stadierna som ETAT+siffra.


Originalgrafik och reproduktionsgrafik

I den konstgrafiska branschen skiljer man oftast mellan ett reproducerat konstverk i en annan teknik som trycks.

Ex. om man fotograferar en oljemålning eller akvarell och sedan trycker som litografi eller digital utskrift är det att betrakta som en ren reproduktion och inte ett originalgrafiskt verk.

Det är ett fotografi av ett konstverk även om den limiteras och signeras.

I flera konstgrafiska tekniker som silkscreen. fotopolymer och offsetlitho m.fl. tar man hjälp av fotografiska verktyg.

Gränsen mellan reproduktion och originalgrafik följer inga bestämda regler utan det är upp till konstnärens etik och intentioner.

Syftet med mycket grafisk konst är ändå främst att konstnärliga uttryck skall kunna nå ut till fler. 

Moderna digitala tekniker som giclée har gjort det möjligt att på ett enkelt och snabbt sätt göra reproduktioner som om man skriver ut på konstpapper blir beständiga. Men tyvärr missbrukas detta av okunniga och skrupelfria konsthandlare som säljer reproduktioner för ett pris som motsvarar ett grafisk blad. Därför kan det vara bra att känna till vad man egentligen betalar för.


Konstgrafiska tekniker

Traditionellt skiljer man mellan högtryck, djuptryck och plantryck sedan har screen, digitala och fotografiska tekniker tillkommit.


Högtryck

De äldsta grafiska teknikerna är träsnitt och trägravyr(xylografi).

Sedan har linoleumsnitt och stengravyr tillkommit.

Man utgår från en platta av trä eller linoleum där man med hjälp av olika skärverktyg tar bort de delar av bilden som inte skall vara med.

Sedan färgas plattan in med hjälp av en vals och trycks på ett papper som läggs ovanpå. Vill man ha flerfärgstryck så får man använda flera plattor, en för varje färg och trycka flera gånger på samma papper.

Plattan kallas på grafiskt fackspråk för ”stock”.

Till högtryck behövs ingen speciell tryckpress om man använder sig av t.ex tunnt rispapper och en sked. Trycket blir spegelvänt.

Vill man trycka på kraftigare grafikpapper så måste man ha en tryckpress. Antingen en speciell högtryckspress, avdragspress eller en koppartryckspress.


Djuptryck

I torrnålsgravyr och kopparstick arbetar man med en speciell nål som skapar fördjupningar och linjer i en plåt eller plexiglas.

I en etsning täcks plåten med isolering och man ritar också där med en speciell nål på ytan så att plåten exponeras för en speciell syra som ”etsar” linjer och ytor.

Sedan färgas plåten in med tryckfärg och avtorkas så att färgen finns kvar i fördjupningarna. Ett tryckpapper placeras på den preparerade plåten och tryck med hjälp av en tryckpress under högt tryck. 

Det vanligen fuktade tryckpapperet upptar färgen från plåten och ett spegelvänt tryck kommer fram.
Akvatint-etsning är en kemisk metod där man kan få fram hela fält och inte bara linjer. Fotogravyr trycks som ett djuptryck men tas fram genom fotokemiska processer. 

Mycket djuptrycksgrafik är gjort med hjälp av kopparplåt men man använder även plåt av zink eller plast (plexi).

Fördelar med plexi är förutom pris att man kan se bilden rättvänd innan tryckning genom att vända den genomskinliga skivan.

Dessutom kan man ha en skiss som underlag och kalkera.



Litografi

Tekniken som är plantryck kom fram på 1800-talet utgick från början att man tecknade med en fet litokrita eller litografiskt tusch på en speciell plan litosten. Den bygger på att fet tryckfärg inte fäster på fuktiga ytor. Man fuktar stenen och när man sedan färgar in den så fastnar tryckfärgen bara där man tecknat. 

Sedan trycks bilden i en speciell litopress. 

Ett tryck för varje färg som ingår i bilden.

Mycket nyare litografi är gjort på plåt istället för den sköra stenen. Offsetlitografi trycks i moderna tryckpressar och kan utgå från ett fotografi och är då ofta en reproduktion


Silkscreen

Att använda ytterst finmaskiga nät där man täcker de delar av nätet som inte färgen skall komma igenom är en tryckmetod som kom fram inom reklam och tryckeribranschen för att bl.a. trycka affischer och på textil.

Tekniken har också använts inom elektronik för att trycka kretskort.

Screentryck inom tryckerier och annan tillverkning har ofta ersatts av digitala bläckstråle och lasertekniker.

Man använder sig av screenramar och en färgrake.

Tryckpapperet placeras under ramen med lagom distans och man drar med hjälp av gummirakeln som är anpassad efter ramens bredd färgen över bildytan. Färgen tränger igenom där man inte täckt nätet och hamnar på papperet. 

En ram och tryck för varje färg som skall ingå i bilden.

Både fotokemiska metoder och pensel används vid screentryck.

Ett konstgrafiskt screentryck betecknas ofta för serigrafi.
En styrka med serigrafi är att bilden ses rättvänd innan tryck.


Monotypi 

Att trycka med en grafisk teknik som bara ger ett identiskt 

tryck kallas för en monotypi.

Det finns många olika metoder att arbeta med.

När man tryckt finns det ofta kvar en ”spökbild” på tryckytan som man kan färga in igen och trycka som olika variationer.

Flera konstnärer har arbetat vidare på monotypier med pastell och andra material. 


Digitalgrafik

Att arbeta med digitala verktyg är en relativt ny teknik och inte så etablerad som traditionella grafiska tekniker. 

Digital teknik har med möjlighet att ångra, korrigera, göra provtryck för att bedöma bilden flera praktiska fördelar mot analoga tekniker.

Att skriva texter i datorn kräver att man måste kunna formulera sig. Digitalkameror tar inte bra bilder automatiskt även om det finns appar som kan fixa till vissa tekniska brister. 

Känsla och kunskap om bild behövs också.

I den traditionella grafiken är tryckteknikens karaktär ofta tydlig i uttrycket. Det syns att det är ett träsnitt eller en torrnålsgravyr.

Digitalgrafik skapas på bildskärmen med de metoder och verktyg som finns i program som t.ex. Photoshop eller Illustrator.

Att låta filtereffekter skapa imitationer av handgjorda tekniker är sällan lyckat och blir lätt effektsökeri och ytligt.

Men det finns givetvis undantag och blir det bra så är det ointressant vilken metod eller teknik som använts.


Bläckstråleteknik

Mycket av screentryck och litografi har tagits över av bläckstråleteknik.

Det är en digitalt teknik där mikroskopiska droppar av färg sprutas på tryckytan. 

Skrivare för fotografi och konsttryck har ofta 10 olika färger som möjliggör mycket bra färgåtergivning och hållbarhet om pigmenterat bläck används. Skrivarehuvudet rör sig fram och tillbaka över papperet som matas fram. Papper för inkjet bör vara coatat för att ge högsta möjliga kvalitet i trycket.

S.k. flatbäddsskrivare används för utskrifter på glas och laminat.

Det har blivit vanligt att offentliga utsmyckningar görs från digitala filer med dessa skrivare. Skulle konstverket skadas vilket kan ske i offentlig miljö så kan man relativt enkelt skriva ut den förstörda delen.

Konsttryck gjorda med bläckstråleteknik betecknas ofta giclée eller pigmentprint.



Laser och andra utskrifter
En laserskrivare eller kopiator är främst för enklare trycksaker och har för det mesta endast 4 fyra färger. Hållbarhet och ljusäkthet är osäkert med tanke på syftet. Andra skrivare som den Japanska Risographen har också begränsningar i färgomfånget och är också tänkt för affischer och trycksaker i första hand.


Fotografiska tekniker

För inte alltför länge sedan fanns det bara analoga tekniker för att ta fram kopior på fotografier. 

Man använde sig av ljuskänsligt fotopapper och kemikalier. 

Den exponerade filmen från kameran framkallades, sköljdes och torkade. Sedan exponerade man med hjälp av en förstoringsapparat fotopapperet  som sedan framkallades, allt föregicks i gult eller rött ljus i ett mörkrum. Det fanns givetvis professionella labb där man hade ett mer automatiserat system men principen var densamma.

Det tog en stund innan man fick se resultat. Polaroid eller direktbild gick snabbt men kvaliteten var inte så bra.

Men i och med bläckstråleteknikens utveckling under de senaste 20 åren har den ersatt det gamla mörkrummet. 

Därför kallar Adobe sin fotoapp för Lightroom.


Ulf Stålhane©2021